Mördarsniglar och andra slemmiga typer...

Igår kväll bestämde jag mig för att ta en sen lång och frisk promenad. Det hade regnat tidigare på kvällen, just som jag hade bestämt mig för att ge mig av på gympa i parken. Kände mig inte speciellt frestad att göra det, och tänkte, kanske senare ikväll är det uppehåll. Då kan jag ta mig en promenad. Klockan blev så sent som strax före tio på kvällen. Jag laddade mobilen med sommarprataren för dagen, mysiga Laleh, och tog mina stavar och klafsade ut. Laleh pratade, spelade bra musik. Luften kändes frisk och skön, och jag gick fort och rakt och började få upp tempot. Varm, svettig, godmodig. Lite rädd ändå. Jo men det är inte helt riskfritt känns det som, för en tjej, att i stan ge sig ut sent en kväll, om ändock bara på promenad. Så jag var lite rädd. När jag kom vid kyrkogården cyklade någon förbi mig, och jag var spänd och inte beredd så jag hoppade högt. Nämen skärp dig Andrea, tänkte jag, och trallade vidare. Sen började jag se alla varelser på marken.... Jag fick kryssa som en värsta slalomåkare! Hade ju faktiskt stavar med mig, inte helt fel! : ) Det började med små sniglar, gula och svarta..... Sen kom det daggmaskar, paddor, små grodor och MÖRDARSNIGLAR!! Hela vägen hem blev det bara värre och värre. Vägytan var inte stor. Jag vill verkligen inte kliva på dessa djur, det låter hemskt och man känner sig som en mördare. Det blev lite hinderbana alltså, inte bara promenad. Och inte en läskig typ mötte jag! Behövde inte vara rädd, om det inte vore så att jag hade MÖRDARSNIGEL-fobi förstås!

Volvokörare

Vad säger ni om det här då?
Att folk som kör volvobilar, alltså volvokörare, måste vara något alldeles speciellt! För så vitt jag har förstått så har de ingen blinkers, de behöver inte hålla hastighetsgränserna, de verkar ha däck som aldrig får vattenplaning och de behöver inte följa några speciella trafikregler. Knepigt det där. Så klart inte alla volvokörare är såna, men nästan.... Det är som min mor sa, det är inte dom som har små volvosar, det är dom där med stora och vräkiga volvosar, RIKTIGA volvokörare!! Hmmm....jaaa..

Sommar sommar sommaaaarrrr

När det är sommar i Sverige så sänder P1 det förträffliga pratarprogrammet "Sommar". Kanske orkar man inte lyssna på alla, för så bra är de inte (minns med fasa när jag något år försökte lyssna på Regina Lund, det var inte kul!), men det finns riktiga pärlor! Jag kommer ihåg Pigge Werkelin som pratade om Tsunamin och den tragedi han fick uppleva genom att mista hela sin familj, fru och två barn, och dessutom kämpa trots att han själv var skadad, för att hitta dem och sedan genomföra minnesceremonier för dem alla tre för att alla ska få ro. Jag minns att jag låg i min säng och lyssnade på reprisen sent den sommarkvällen, och tårarna rann. Sen var det Leif G W Persson som var en höjdare! Han pratade om DNA och det tramsiga programmet CSI som inte helt stämmer med verkligheten kanske. Han menade att vi lever i en DNA-ålder då vi tror att DNA ska lösa hela brottet, då det egentligen är högst tveksamt med DNA eftersom vi sprutar DNA omkring oss överallt! I år var det Morgan Alling och Petra Mede som på många sätt fångade min uppmärksamhet. Även författaren och forskaren Lasse Berg pratade om intressanta saker. Om hur lite kanske föräldrar faktiskt spelar någon roll för vem du blir. Att vi människor är mer beroende av gruppen, de som finns omkring oss, hur vi fungerar i grupp med jämnåriga(den ursprungliga urmänniskans samlargrupp). Ett bra exempel han gav var våran dialekt. Vi lär oss oftast tala den dialekt vi har omkring oss och inte nödvändigtvis den dialekt våra föräldrar har. Morgan Alling berättade om en väldigt trasig barndom, men underströk också att använd inte din barndom som ditt alibi, vi har alla bagage, vi har alla våra historier. Ditt bagage ska inte få förhindra dig att leva ditt liv. Man lär sig inget av sina erfarenheter om man inte lär sig att dra slutsatser av sina erfarenheter för att sen kunna leva sitt liv och göra aktiva val hur man vill vara som person och medmänniska. Petra Mede berättade om sin karriär som inte har haft en allt för rak väg. Hennes ryggsmärtor som hon fick när hon var ung och dansade på elitnivå. Hon sa något som man kan ta fasta på tycker jag om läkare. Hon sökte någon läkare som kunde hjälpa henne eftersom smärtorna var outhärdliga. Tillslut fann hon någon som stöttade henne. Hon har inte blivit av med sina smärtor än idag och kommer kanske aldrig bli det. Hon har mycket ont ibland. Läkare, menade hon, och uppmanade dem att: Om ni inte kan bota, lindra, om ni inte kan lindra, trösta. Jag tyckte det var mycket bra sagt, men kan direkt påstå att det inte finns många läkare som följer den devisen.

På P1´s webbsida finns nu många gamla sommarprat upplagda så man kan lyssna igen. Programmet "Sommar" firar nämligen 50 år. Så klicka fram din favorit, luta dig tillbaka och lyssna!

Inte den första!

Nej, det här är faktiskt inte min första blogg, men kanske den mest öppna och ärliga! : 0

Jag tänker - därför finns jag! Därför tänker jag också blogga om diverse konstateringar som jag uppkommer med, dag efter dag. Man blir klokare ju äldre man blir, förhoppningsvis, det är mitt andra konstaterande denna dag i denna blogg! Kanske tänker man också lite djupare när man blir äldre? Man har ju mer att tänka på, mer erfarenheter och upplevelser. Den här bloggens gemensamma nämnare kommer egentligen mest bara att vara funderingar och konstaterande av diverse art, från mig. Temat, ämnet kommer att variera vildt. En öppen och ärlig blogg, som gillar att ni kommenterar!
Okej
nu börjar jag då