onsdag 31 mars 2010

Phalaenopsis - Pal, ey? No please.


Phalaenopsis. En vacker orkidé som finns i var mans hem nuförtiden. Den fick ett väldigt genom slag för några år sen och alla kunde ha den hemma som krukväxt för den är oerhört lättskött med många vackra blommor och ser exlusiv ut. Lila, rosa, gula, vita och vinröda..... Inne på Coop Forum finns det alltid Phalaenopsis. De ler med sina små ansikten mot mig när jag går igenom grindarna. Blom-avdelningen ligger placerad först på Coop, och som sagt, där står dom. Jag har faktiskt haft några stycken. Jag har fått nån i present och även köpt själv, men trots att de anses som lättskötta så lyckas mina alltid dö. Jag förstår inte. Jag har testat att placera dem i olika ljusförhållanden för att jag vet att de inte vill ha för mycket sol. De har fått genomskinliga krukor för att luftrötterna är så viktiga. Jag har spolat ljummet vatten i fem minuter en gång i veckan eller bara var tionde dag, enligt tips från vaktis på mitt jobb som tydligen är orkidé expert, men nej då.... Bladen blir som gelé. Blommorna trillar av och börjar verkligen inte att blomma om. Nej, en ful torr stolk pinne sticker upp och bladen dör sakta bort. Jag kan inte få dem att överleva. De är som en vänskap som dör ut. De är kinkiga och otacksamma och så dör vänskapen ut liksom, fastän man kan se något vackert där och bara önskade att det skulle leva vidare så dör de ut! Phalaenopsis. Jag skulle vilja ha flera stycken! De skulle blomma och blomma och vara vackra och pryda mitt hem, göra det exotiskt. Men vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig för att få denna blomma att överleva min kärlek och omvårdnad? Hur kan de där små ansiktena le mot mig så vackert i en stor lagerlokal utan solljus på Coop Forum, men så fort de kommer hem till mitt hem så slocknar leendet?
Phalaenopsis. Pal, ey? No please. (Kompis eller? Nej tack)
Nej Phalaenopsis är ingen vän för mig. De är lättskötta. Men aldrig nöjda.
I mitt hem slocknar deras ansikten.

torsdag 25 mars 2010

"Vackert väder" av Jakob Hellman


Kom med och lägg dej här i gräset under mej och
blöt ner kläderna
Det är väl vackert väder ovanför molnen
men regn där vi står
Åh, de finns ingen vackrare än du
i din vanliga tröja och i ditt våta hår

Jag håller mitt lilla liv
emellan händerna
Nu har jag lust att ta ett kliv och
sätta nåt spår innan jag går
Kom med och gör en liten stund som ska
va kvar i hundra tusen år

Ibland vill man inte gärna gå in
fast regnet öser ner
Ibland vill man hellre sitta kvar
Och skratta högt där döden ser

Har du fått andra himlar
i ögonen?
När du får mej vart du vill
med de vanliga blå
Kom med och lägg dej i gräset under mej och
blöt ner kläderna

Vad tänker du påååå?
Och lägg dej på marken under om du vill
och sätt ditt liv på spel för min skull

Det bara killar i magen när jag hör den här låten med Jakob Hellman. Texten är så himla mysig också! Därför lägger jag nu upp den här! Och så myser jag.

onsdag 24 mars 2010

FACEBOOK-TYPER

Det är så skojsig när man tänker på alla olika FACEBOOK-typer det finns. Kanske är det här ett stort generaliserande, men hittar du någon persontyp som du kanske passar mer eller mindre in på?:
Den personlige: ...som kanske skriver lite för mycket information på sin logg eller i sin profilrad än vad som gör andra människor bekväma. (Kan göra slut via Facebook också.)
Blogg-wanna-be'n: ...som i sin profilrad skriver en hel uppsats om vardagliga ting som den gjort idag som egentligen kunde passa bättre i en blogg där till exempel såna som bryr sig om såna trivialiteter går in och i de facto läser dem med nöje. (oj lång mening där!)
Annonsören: ...som skriver hela tiden och frågar om nån är intresserad att köpa ditt eller datt eller om nån vill åka dit eller dit eller låna det eller det.
Psyko-analys-sökaren: ...som skriver om hur hemskt det är och hur jobbigt den har det, fast i lite dolda ordalag så att vännerna måste fråga helt öppet på loggen och trösta.
Familje-facisten: ....som hela tiden skriver att den har vääääärldens bästa familj och vääääärdlens finaste hem och allt är såååååå bra.
Flirtisen: ...skriver flörtigt till alla och antyder att många av vännerna är tidigare sänghalmspartners.
Spelaren: ....som bara använder Facebook mest för att spela Farmville med mera och tror att alla verkligen vill se på loggen att den köpt en ko.
Test-göken: ...som göra ALLA Facebooks tester och också publicerar resultaten med en klämmig kommentar.
YouTube-fanatikern: ...lägger upp tjugo YouTube-klipp om dagen.
Kryptikern: .....skriver interna meddelanden som bara vissa förstår och lämnar resten i ett förtvivlat mörker.
Taskmörten: ....som lägger upp alla ofördelaktiga bilder på sina kompisar som inte direkt är censurerade, men inga bilder på sig själv, och skriver elakt haha i kommentaren.
Nojaren: ...som kollar igenom allas vänners vänners vänner och kommentarer och logginlägg i fall att.... Oftast dom som vill ha funktionen som visar vilka som har varit in på din sida.
Hjärte-vännen: ...som alltid och överallt skriver det lilla svarta hjärtat <3>
Kedjebrevs-trofast: ...den som alltid följer alla kedjebrevsuppmaningar och alltid skickar dem vidare, och alltid tror på att det är Facbooks grundare som skickar de där "nu är Facebook överbelastat och du kan bli utkastad"-mejlen...
Mest-kompisar-vinner-personligheten: ....tackar ja till ALLA vänskapsförfrågningar trots att den aldrig hört talas om personen i fråga, bara för att få en hög siffra på sitt antal vänner.
Ja, det finns säkert flera typer, kanske kan du påminna mig om du har något bra exempel som jag har glömt! Man kunde väl skriva i evighet om detta fenomen i våran I-lands-värld, men jag sätter punkt här och tror att jag har täckt in de flesta(värsta?) och mest förekommande! Jag vet själv några av dem jag prickar in till viss del! Hur är det med dig? ; )

lördag 20 mars 2010

På promenad efter bevis


Efter att ha legat sjuk hela veckan tog jag mig idag en uppfriskande promenad för att pröva mina krafter. Efter ett tag kom jag på att jag också letade vårtecken! Det dripp-droppade så härligt överallt, solen värmde och vårfloder porlade överallt. Brun snö såg jag också, och hästarna var ute igen och vid en husvägg blommade faktiskt också krokusar hör och häpna!! Jo, det är sant! Tyvärr får man ju också gå på The Walk of Bajs , nu när snön smälter bort kommer allt bajs fram. Är det Pedigree pal som gör hundbajset så rött? Nej, jag bara undrar... När jag börjar gå hemåt så har jag sett mina vårtecken och känner mig ganska nöjd. Våren ÄR på väg. Det ÄR varmt i solen. Snön HAR verkligen börjat smälta bort, och det väldigt fort! Men nu är jag trött på att kolla om våren är på G. Min dröm om att ha en karriär som kriminolog och analytiker kommer fram. Fantasin börjar sprudla och jag ser plötsligt spår efter brott! Mystiska fotspår i snön, tappade vantar som kan användas som bevismaterial, och när jag nästan är hemma hittar jag ett blodspår efter ett skott på väggen i tunneln! Det kräver att fotograferas! Sedan travar jag nöjd hem i solen! Vilken härlig promenad, skönt är att få öppna alla sinnen när man legat inne mellan fyra väggar och sovit en vecka!

måndag 15 mars 2010

När har man förlorat sitt värde som människa?


Här tältar massmördaren Mattias Flink i det fria. Den löpsedeln kan man se idag från en av våra mest kända tidningar. Frågan som dyker upp för mig när jag ser den är ; När har man förlorat sin rätt till att vara människa? Jag blev erbjuden ett jobb som fotolärare en gång på kvinnoanstalten Hinseberg. Jag tackade nej, och det gjorde jag därför att jag visste att jag skulle få det väldigt svårt med att avhumanisera de interner som bodde där inne. Oavsett brott dom begått. För, bara för att man sitter i fängelse så blir man väl inte mindre människa för det? Man får väl inte mindre behov, önskningar eller drömmar? Allt det som gör dig till människa. Jag tänker på det här läskiga man har inom sig att man så gärna vill straffa. Jag tänker också på om man nu skulle förlora vettet i ett ögonblick, så som Mattias Flink gjorde, och skjuta ihjäl en massa människor, sen är alltså livet över? Du har därmed förlorat ditt mänskliga värde? Jag hoppas att det aldrig händer. Jag hoppas att jag aldrig förlorar fattningen så grovt att mitt liv är över i nästa sekund. Jag hoppas att jag alltid kan få en andra chans när jag har gjort något dumt. Jag kan förstå den sorg och bitterhet och suget efter hämnd hos de anhöriga till Flinks offer, men får man ens tänka på Mattias Flinks anhöriga? Vad hände för dem? Skam, sorg, förtvivlan, skuld? Rädslan för att folk aldrig kommer att förlåta? Alltid straffas? Som när media till exempel skriver; Ja ja nu är minsann mördaren Flink ute och tältar också! Hur kul ska man egentligen få ha när man är dömd för mord? Ska inte han sitta i sin cell och ruttna bort mellan fyra väggar för vad han har gjort, för alltid? I hela hans liv! Inga förmåner ska han ha! Han ska utarmas som människa. Avhumaniseras. Raka av honom håret - så de alla ser likadana ut. Ge honom ett nummer- ta bort hans namn. Som Hitler gjorde med sina fångar i dödslägren. Det är lättare att förtrycka och plåga då. Jag vet att om jag hade börjat jobba på Hinseberg hade jag träffat många människor där. Alla med sina egna öden. Alla med sina egna drömmar. Alla är människor. De har gjort dumma saker och får ta sitt straff, men för det slutar de inte bli människor. Kan någon ärligt säga att "Jag kommer aldrig att få ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykostisk karaktär och göra något dumt som jag inte kan kontrollera"? Jag vet att det finns människor som är skadade och som man kanske har svårt att hjälpa av olika skäl, eller som till och med inte vill bli hjälpta. Men trots det som får vi inte sluta behandla varandra som människor för det. Det skrämmer mig. Så Mattias Flink, tälta på du om du tycker det ger dig något. Jag litar på att du har plitar med dig som ser till att du inte rymmer och mördar nån mer, om det nu finns någon risk för det.

söndag 14 mars 2010

Folk som gör sig onödiga


Jag råkade hamna på Svenska Hollywoodfruar idag på TV en sväng när jag zappade runt de trista utbuden. Jag bara fastnade och förundrades över hur onödiga de människorna känns. Det är ju hemskt egentligen. De springer runt i sina leopardkläder och sönderblekta hår, fula silikonbröst och botoxade ansikten och....
Paris öppnar hem för misskötta djur?
ja, vad gör dom egentligen?? Maria Montazami köper tofsar till sitt hem(89 st!) och Anna Anka spottar galla över sin exmake som hon för någon månad sedan lovordade att han var den bästa av de bästa och sedan däremellan tar hon några fitnessbilder på sig själv och säger att hon är så snygg och att det är bra att hon nu äntligen är singel så kanske hon får pöka för det har hon ju inte fått på sju år. Jag fattar ingenting. Varför är det här något att se? Varför vill
folk följa såna här program med dessa meningslösa människor? Paris Hilton är även hon en person som jag har funderat mycket på. Hon har så otroligt mycket pengar, och tid antar jag, och det känns som hon själv inte verkar veta riktigt vad hon har för syfte här i världen, men istället för att engagera sig i någon välgörande sysselsättning så festar hon upp pengarna! Hon apar sig och bär sig åt, visar sitt skrev för skvallerpressen och hånglar och gör sexvideor. Det kan hända att jag låter som en moraltant nu, men det är ju så meningslöst när hon kunde gå till historien som den söta unga tjejen som stöttade fattiga barn eller jobbade engagerat med miljön. Hon skulle kunna festa OCKSÅ eftersom hon har så förfärligt massa pengar, men hon väljer att vara meningslös och apar sig. Jag hörde på radion att Michael J Fox har samlat in massor med pengar till forskning för att hitta botemedel mot Parkinsons som han ju faktiskt själv lider av. Det finns många kändisar och rika människor som jobbar så här i alla fall. Meningsfullt. Tack och lov för det. Jag är säker på att det skulle fylla själen och generera mer lycka i livet för t.ex. Paris eller Anna Anka om de la pengarna och kraften på sådana sysselsättningar istället. Pengar ger nog bara "rikedom" och lycka för människan om man vet att göra något gott med dom, och dessutom skulle världen se lite trevligare ut. Men inte kanal TV3's TV-tablå förstås! Eller skvallerpressen...

onsdag 10 mars 2010