Mördarsniglar och andra slemmiga typer...

Igår kväll bestämde jag mig för att ta en sen lång och frisk promenad. Det hade regnat tidigare på kvällen, just som jag hade bestämt mig för att ge mig av på gympa i parken. Kände mig inte speciellt frestad att göra det, och tänkte, kanske senare ikväll är det uppehåll. Då kan jag ta mig en promenad. Klockan blev så sent som strax före tio på kvällen. Jag laddade mobilen med sommarprataren för dagen, mysiga Laleh, och tog mina stavar och klafsade ut. Laleh pratade, spelade bra musik. Luften kändes frisk och skön, och jag gick fort och rakt och började få upp tempot. Varm, svettig, godmodig. Lite rädd ändå. Jo men det är inte helt riskfritt känns det som, för en tjej, att i stan ge sig ut sent en kväll, om ändock bara på promenad. Så jag var lite rädd. När jag kom vid kyrkogården cyklade någon förbi mig, och jag var spänd och inte beredd så jag hoppade högt. Nämen skärp dig Andrea, tänkte jag, och trallade vidare. Sen började jag se alla varelser på marken.... Jag fick kryssa som en värsta slalomåkare! Hade ju faktiskt stavar med mig, inte helt fel! : ) Det började med små sniglar, gula och svarta..... Sen kom det daggmaskar, paddor, små grodor och MÖRDARSNIGLAR!! Hela vägen hem blev det bara värre och värre. Vägytan var inte stor. Jag vill verkligen inte kliva på dessa djur, det låter hemskt och man känner sig som en mördare. Det blev lite hinderbana alltså, inte bara promenad. Och inte en läskig typ mötte jag! Behövde inte vara rädd, om det inte vore så att jag hade MÖRDARSNIGEL-fobi förstås!