Pärlor

Det finns pärlor. Jag pratade ju i inlägget innan om ondska, människor av ren ondska. Men det finns ju pärlor också, och dom vill jag också nämna. Pärlorna, det är de där människorna som du mår så bra av! Dom som fyller dig med en vällust och ett välmående. De kan finnas i närheten av dig, så som en förälder, ett syskon eller en granne, en vän. Det är dom som ställer upp på dig utan att ta något ut av det, du står inte i skuld. Kanske en kollega som du vet du finner stöd i när det är lite segt på jobbet eller i livet. Då går man dit och pratar lite, det kan räcka. Bara att få omges av den positiva energin kan läka några av såren som blöder just då. Sedan finns pärlorna ute i världen. De stora människorna som du aldrig har träffat, kända över hela världen, som genom en tv-ruta eller en datorskärm sänder sina energier rakt in i dig! Jag skulle vilja påstå att en del nästan har en slags helgonfigur eller Jesusgestalt kring sig. Jag tror att vi har haft många frälsare på jorden sen Jesus, Mohammed och Budda och alla dessa fantastiska personer. Jag tror att det idag är minst lika komplicerat att vara en sådan person eftersom det finns så många tvivlare som komplicerar dessa pärlors goda gärningar som de ska genomföra. Men dom finns och om du bara tänker efter så är jag säker på att det dyker upp namn i ditt huvud på en gång. En pärla i din närhet? En pärla du beundrar i mediabruset? Om man läser Stefan Einhorns bok om snällhet("Konsten att vara snäll") så nämner han där att man ska bli med i "vänliga klubben". Det innebär att man gör goda gärningar till sina medmänniskor utan att ta ut någon vinst av det, och du ska få snällhet tillbaka. Det tycker jag är en toppenidé. Jag utförde några såna gärningar precis efter jag hade läst boken, men varför inte fortsätta. Ställ en blomma utanför dörren hos en person du tycker om och skriv en lapp: "Du är bra! Från vänliga klubben." Det är jättekul och belönande för din egen välkänsla! Kanske ser någon annan dig som sin alldeles egna pärla.
Slutligen, i alla fall, vill jag understryka, försök att upptäck pärlorna omkring dig och se till att alltid ha dem nära till hands i din vardag! De finns, de är några stycken, och de är härliga! Kram till alla mina pärlor!!!(jag nämner inga namn, kanske är det du!)

ondskan är död

Jag är helt säker på att ondska finns. Att människor kan vara genuint onda från början. Jag tror att för vissa människor finns inget bot. Den stackars lilla flickan Helen fick bara leva i 8 år, tills den dag då hon kidnappades och sedan plågades och pinades i flera dagar intill sin död. Förövaren greps flera år senare, med mycket övertygande bevis. När jag läser om honom ser jag ren ondska. För mig är en människa som är ond, en individ som njuter av att göra illa och plåga andra. Djur som människor. Det var precis vad Helens mördare gjorde. Han plågade djur, och han plågade Helen som ett djur innan hon fick dö. Aldrig erkände han sina dåd. Så övertygande bevis återfanns att det inte råder några tvivel om hans skuld. Han uppmanades av rättens ordförande att förklara och berätta för att ge åtminstone Helens familj svar på vissa frågor, men han nekade in i det sista. Nu har förövaren, sadisten även tagit sitt eget liv. Jag kan inte på något sätt säga att jag kan finna empati eller tycka synd om honom. Jag kan tycka att hans liv var mycket onödigt och ställde till hemskt lidande för alla omkring honom. Borde man tycka synd om honom? Han var ensam och missförstådd. Nej, jag kan inte det. Det som känns hemskt är att jag till och med kan tycka att det var bra att han tog sitt liv, det enda rätta liksom. Hur skulle han leva vidare? Vad ska man säga som psykolog till en sådan person som är ren ondska personifierad? Det jag kan tycka är mycket sorgligt, är att Helens familj inte fick svaren, och att Ulf Olsson inte fick ro ens in i sitt beslut att ta sitt liv, genom att erkänna för sig själv sin ondska och skuld. Missförstådd in i döden, till och med i sin blogg återfinns hans oskuld postumt. Var är han nu och vad känner hans själ? Ondskans energi, var tar den vägen när skalet dör?

En galen vinter

Det är en galen vinter. Det är så kallt kallt kallt, heeela tiden. Det ger sig inte. Nu säger dom på radion att snart tar energin slut, det kan råda energibrist snart. Jag minns att de sa så en annan vinter när det var så kallt också en längre period. Det låter så läskigt. Vad som också är läskigt, som jag har upptäckt, är att folk verkar bli som tokiga när det är extrema temperaturer. Det är en mordvåg i Sverige nu. Visste ni det? Det rapporterades senast idag om två människor som hittades i en baklucka till en bil utanför Getinge. Någon hade försökt tända på bilen också. Sen är det den här flickan som blev ihjälslagen dagen innan nyårsafton, och en 20-årig kille hittades också mördad häromdagen, tror att det var i södra Sverige. Det blir något konstigt med människor när det blir så här jättekallt eller jättevarmt. En sommar när det var rekordvärme här hemma, härjade en pyroman som värst. Han åkte moppe, folk hade hört ett moppeljud i samband med röklukt och brand som senare brutit ut. Han kastade upp något väldigt brännbart på folks balkonger och altaner som började brinna explosionsartat. En villa brann ned och ett barn dog. Det var jätteläskigt, för det är väldigt svårt att få fast pyromaner. Jag bodde på bottenvåningen då, och var livrädd att det skulle hamna något på min balkong. Nej, jag hoppas att kylan lugnar ned sig snart, att vindarna från Sibiren vänder upp mot nordpolen istället till isbjörnarnas lycka, för dom blir nog inte galna av kylan. Jag börjar faktiskt längta till vårsolens smekande ljus och värme, men först vill jag åka skidor, när det bara är nåååågra minusgrader. För folks bästa, för deras sinnens skull, Golfströmmen, kan du blåsa lite hitåt?