Känner ni igen det här med att man ofta har så lätt att komma ihåg negativa och tråkiga upplevelser mycket starkare än positiva? Det är så synd, man har ju varit med om så mycket kul och man borde ju rimligtvis fokusera på dem istället som goda fyllnader av lycka i livet och kanske till och med betydande för din egen personliga utveckling!Därför tänkte här och nu göra min första lista någonsin i mitt liv!(kan ju upplevas lite pretentiöst och populistiskt att göra sånt trams) Här kommer mitt livs lista över positiva upplevelser som berikat mitt liv, de är INTE skrivna i värdeordning. De är alla lika betydelsefulla hur banala och ytliga en del än kan vara!Mitt livs lista
- Några konserter
- Grease - min första musikal, helt crazy eufori
- Vissa romantiska tillfällen (tänker inte precisera)
- Min fjällvandring
- När min novell vann första pris
- När jag var den enda som sålde mitt grafikblad till Västerås konstförening
- När jag fick åka till Manchester
- När jag bodde i Manchester
- Skottlands vidder
- Första gången
- När jag klarade körkortet
- När mamma läste för mig när jag var liten och jag var sjuk
- Mormors promenader i skogen
- När jag vann över mina pojk-kusiner i luftgevärsskytte första gången jag fick skjuta och morfar skrek stolt till mormor "Astri Astri flicka vinnör!!" (jag fick en gammal medaljs om han hade någonstans i sina auktionsgömmor, han var ju auktionsgubbe)
- Studenten
- När jag var Darth Vader bland alla mina elever i karnevalen
- När jag fick en gitarr av samma klass
- När min manliga dagisfröken Kjell satt under pianot och berättade sagor för mig och spelade på pianot
- Jag lärde mig simma, kunde inte tro att det var sant morgonen efter
- När jag gick på de guppiga broarna
- Fyrverkeriet en nyårsafton i Malmö
- När min bildlärare sa att jag var en av de mest begåvade elever hon hade haft
- En förälders mejl med ett varmt tack för mitt jobb
- Härliga sommarkvällar
- Vissa böcker
- Vissa låtar
- Viss konst
- Vissa filmer
- Världens bästa kurator
- London
- Snorkling i lagun utanför Kos och därefter maten när vi kom upp ur vattnet, på båten
- När vänner ställt upp utan krav
- När jag fått ställa upp, utan krav, på mina vänner
- Viss mat
- Specifika människor med en knasigt galen utstrålning, nästan som heliga eller dylikt
- vissa andliga upplevelser
- klassig choklad
- vissa kläder
- När pappa spelade gitarr och jag sjöng
- När jag träffade Jonas Hassen Khemiri och lyssnade på honom när han pratade
Säkert kommer jag på flera sen och fyller på, men tänk vad mycket kul man varit med om redan, och hur mycket mer det kommer i framtiden!! Vad härligt!
Nej. Jag är faktiskt inte så förtjust i dom där människorna. Idag mötte jag en. Det var när jag gick hem från affären. Jag njuter av kylan mot mitt ansikte, solen som skiner upp den vita snön. En härlig vinterdag helt enkelt. Så möter jag en sån där människa. Hon går med sin mössa som ringar in det där dumflinet. Fånleendet. Varför har vissa människor det? Varför går de och tok-ler fastän de möter människor de inte ens känner!? Vad är de så glada över? Förresten ser det ut som ett frampressat leende, inte alls äkta. Det är det jag stör mig på. Varför kan man inte bara se neutral ut? Man måste väl inte gå å le hela tiden? Påklistrat liksom. Lite som Carola. Till och med min katt ler mera äkta än de här människorna. Man behöver inte le och vara så vän mot alla. Man kan bara vara neutral som sagt. Nej bort med de där stelopererade leendena och våga vara neutral! Säg hellre hej istället om du vill vara trevlig mot alla. Det är ju skitkul om nån säger hej, och sen går man hela dagen och funderar vem fan var det där, hur känner jag denna person?!! Mycket roligare. Utrota dumflinet, nu!
