Nej. Jag är faktiskt inte så förtjust i dom där människorna. Idag mötte jag en. Det var när jag gick hem från affären. Jag njuter av kylan mot mitt ansikte, solen som skiner upp den vita snön. En härlig vinterdag helt enkelt. Så möter jag en sån där människa. Hon går med sin mössa som ringar in det där dumflinet. Fånleendet. Varför har vissa människor det? Varför går de och tok-ler fastän de möter människor de inte ens känner!? Vad är de så glada över? Förresten ser det ut som ett frampressat leende, inte alls äkta. Det är det jag stör mig på. Varför kan man inte bara se neutral ut? Man måste väl inte gå å le hela tiden? Påklistrat liksom. Lite som Carola. Till och med min katt ler mera äkta än de här människorna. Man behöver inte le och vara så vän mot alla. Man kan bara vara neutral som sagt. Nej bort med de där stelopererade leendena och våga vara neutral! Säg hellre hej istället om du vill vara trevlig mot alla. Det är ju skitkul om nån säger hej, och sen går man hela dagen och funderar vem fan var det där, hur känner jag denna person?!! Mycket roligare. Utrota dumflinet, nu!
haha! Utrota! Utrota!
SvaraRaderaJag kanske är en såndär förresten. En dumflinare... ibland är jag nog det fast bara när jag vill dumflina åt nån. Annars glor jag. GLOR! Min globlick säger "va fan dumflinar du åt!?" Det brukar hjälpa...
Fast det är klart. Hej är ju klart trevligt också...