Varför tror en del att de får leka med ens hjärta bara för att själva få må bra? Sonja Aldéns text säger allt tycker jag, och därför skriver jag den här, för så känner jag ibland...
Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål
Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet
Så fint och så sant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar