Lite Singel-respekt tack

Vad är det för fel med att vara singel?
I Sverige har vi ett av de singeltätaste hushållen i hela världen. Än
då behåller vårat samhälle tvåsamhet som norm. Konstigt tycker jag om man nu inte är kristdemokrat och håller stenhårt på kärnfamiljen, och därmed stöter ut ett flertal grupper ur denna norm.
De stora antalet dagar om året går man omkring och är nöjd med livet och tillvaron, om man mår bra. Det är inte så att man som singel går varje dag och tänker på en partner och oj oj oj så jobbigt det är att leva ensam och nu vill jag gosa och mysa och ha sex och åka till IKEA. Nej, det mesta kan man faktiskt göra ändå av det där, som singel. Jag har levt i förhållanden där mannen och jag kanske ändå inte vill göra samma sak och då gör man saker med sina kompisar istället i alla fall.
Som singel kan man ibland bli jävligt trött på den där friheten som alla pratar om. Jamen du kan ju göra vad du vill - friheten. Jo, men man kanske inte vill åka till Kreta ensam. Då finns det gruppresor. Jag gick länge och önskade att jag skulle minsann träffa en man som gillade att vandra för då skulle jag också börja med det. Vandra var en stor längtan hos mig. Men så förstod jag att varför ska jag vänta? Kanske väntar jag på en man som i alla fall inte vill vandra?? Så då åkte jag på en gruppresa med vandring/paddling och det var nog en av de häftigaste upplevelserna jag har haft i hela mitt liv!!
Visst kan man tröttna ibland och tänka kan den där jävla livspartnern dyka upp nån gång. Men när man hör par som bråkar och tjafsar, par som berättar om sina problem, då kryper man upp i soffan med en kopp te för sig själv och myser med lugnet och friheten. Man har det bra ändå.
Så sluta tjata och fråga "har du träffat nån?" "vi måste ju hitta nån till dig" och så vidare, för man säger inte som singel till sina vänner som är sambos "ska du ta och bli singel" bara för att personen ifråga nån dag önskar lite lugn och ro och ensamtid. Det är ju liksom samma sak fast tvärsom! Och man går väl inte i ett partnerskap och tänker hela tiden " jag borde vara singel, jag borde vara singel" ? Precis samma är det att vara singel. Man går inte hela tiden och tänker " jag borde ha en partner jag borde ha en partner". Nej, man har frihet som singel och kan ha fri sex och gosa runt bäst fan man vill. Man kan ringa en vän och göra en massa kul. Man kan krama och mysa med vänner och vänners barn. Man kan kika på ensamma pappor. Ja, man kan ju kika på upptagna män också, för ni skulle bli förvånade om ni visste hur många av dom som "kikar" tillbaka.
Det är väl helt enkelt så att alla lever sitt liv och fyller det med det de kallar lycka och glädje! Ingen kommer undan sorgen och olyckan. Alla dessa ingredienser finns i våra liv oundvikligen. Jag vet att det kan vara av omtanke som man önskar en trevlig singel att bli partner, men det kan också kännas som en press och ett utanförskap. En del har tur och träffar "den rätte" tidigt, andra sparar det goda till sist. Vad är det för fel med det? Vad är det för fel med att vara singel? Fundera på det.