132 män - 24 kvinnor

Här om dagen hörde jag min stora idol Leif GW Persson säga att vi just nu har 156 livstidsdömda i våra Svenska fängelser. Av dom är 24 stycken kvinnor. Mina tankar började snurra och genast kom jag in på de människor som säger att "det sitter baaara invandrare i våra fängelser" eller "invandrare är kriminella, kasta ut dom". Jag är inte så förtjust i att dela upp människor i kategorier. Inte ofta intresserar det mig om en människa är invandrare, kvinna, ung, homosexuell eller kristen. Alla är ju i grund och botten människor och det är väl bara en slump vilket öde man möter eller var man föds och av vem och vad man blir? Visst, vissa saker kan man själv påverka men om jag vore blind skulle det genast bli mycket svårare att "se" vilken/vilka kategorier människor tillhör. Då skulle jag vara tvungen att lista ut det på andra vis. Vad har det här med livstidsdömda människor i svenska fängelser att göra då? Jo, vad jag undrar är varför det är så intressant om det sitter så kallade invandrare eller svenskar i fängelset (vad nu en invandrare eller svensk är per definition?)? Hur kan det komma sig att det inte är lika intressant att undersöka, reagera och kommentera högljutt varför det är sådan maximal skillnad mellan hur många män respektive kvinnor som sitter i fängelset, livstidsdömda? Det värsta straffet man kan få i Sverige. Varför reagerar man inte starkare på det faktum att män är mer kriminella än kvinnor? Det måste ju vara ett stort samhällsproblem för oss som kostar mycket pengar. Jag är inte mansfientlig, jag vill bara belysa att det finns fler infallsvinklar och att man ibland kanske fokuserar på sånt som sägs i media eller av andra som vill styra våran vetskap. Tänk på det. Var kritisk. Reagera. KVINNLIG FÅNGE - INTE LIKA VANLIGT

Högkostnads-skydda hormoner!

-Dom går inte under högkostnadsskyddet längre. Alla kostar 300:-. JAHA? Där står jag lite förbryllad. -Nej men då köper jag dom när lönen har kommit. Det handlar om P-piller. Jag skulle köpa andra mediciner också och så tänkte jag att P-pillrena jag har är snart slut så då kan jag passa på när jag är på apoteket och köpa med hem en ask igen. Vara lite praktisk liksom. När jag går därifrån med en liten påse Psylliumfrön, en fet ask Alvedon och en ännu fetare ask Diklofenak mot mina jobbiga knän, blir jag lite irriterad. Inte på apotekstanten - hon informerade ju bara - men åt att P-piller inte går under högkostnadsskydd! När jag var 11-12 år fick jag mens. Först fattade jag inte riktigt vad det var. Tänkte att jag bara var smutsig eller något sånt. Men sen fattade jag och berättade glatt för mamma för nu tyckte jag att jag hade fått allt som en kvinna väntar på att få så det kändes bra. Men vad jag inte visste var att mina hormoner skulle busa runt ordentligt med mig. Så snart mensen kom igång fick jag fruktansvärda smärtor, kramper. De tre första dagarna på mensen var hemsk och fylld av smärta. Sedan blödde jag kopiösa mängder. På den tiden fanns inte de lövtunna superabsorberande bindorna utan jag fick använda supertjocka madrassliknande bindor från apoteket som kändes som man hade en toarulle mellan benen. Det kändes som om alla kunde se lång väg att jag hade den på mig. Det var hopplöst att vara med på jympan i skolan i högstadiet för jag blödde så mycket så jag skulle ha behövt gått och byta flera gånger under lektionen. Och inte för att tala om hur jag skulle skämmas att stå i duschen med röda strilar rinnande ned för benen. Det är inte kul! Hormoner kan vara förfärligt besvärliga. Vi kvinnor har olika hormoner men killar har bara en typ. Kanske kan förklara varför vissa av oss är så besvärliga vissa dagar för att vi har hormonstormar. Den här tiden i högstadiet (tonår!!!) var hemskt besvärlig. Jag hade ont och var ledsen och deppig varje månad.Värktabletter och tens-apparat (ström genom kroppen) katter och vetekuddar...bullshit! Funkar inte! En barnmorska sa till och med till mig att jag kunde vara lugn för när jag får barn går det här över. Jag är 36 år nu och har fortfarande inte fått barn. Varför måste jag skaffa barn för att få hjälp att bli av med mina menstruella bekymmer?? Så dumt. Dessutom har jag hört att det inte alls hjälper alla att få barn. Jag var tvungen att vara hemma vissa dagar varje månad när jag låg dubbelvikt i sängen och jämrade mig. Jag minns att jag kunde gå upp tidigt på morgonen och göra mig iordning. Nya kläder, fixa hår och smink framför 80-tals-spegelväggen och så plötsligt kom en hemsk svett svallning. Allt fix förstört och man kände sig som en äcklig svett-loppa. Vad jag vill komma fram till är att min mamma till slut gick med på att barnmorskan skrev ut P-piller till mig som femtonåring. Det var inte för att jag skulle ha sex eller hade en pojkvän utan för att jag över huvud taget skulle kunna gå till skolan utan att blöda och ha galet ont och känna mig smutsig och bli deppig. Jag har alltså ätit P-piller i 20 år utan upphåll av medicinska skäl. Jag provade en månad för två år sen för att se vad som skulle hända. Kroppen förändras ju så klart ju äldre man blir, hormonomsättning etc. MEN NEJ! Samma smärta började smyga sig på. Samma ångest kom krypande. Blodsmak i munnen. Så varför går inte P-piller under högkostnadskyddet? För mig är och har det alltid varit en medicin.