Jag är en sån där skapande kreativ människa. Jag syr, pillar med pärlor, tovar ull, broderar, tecknar, målar..... Ja, you name it! Allt pillemojs är skoj och berikande för mig och min själ. Utan det skapande skulle jag förmodligen dö, själsligt, och så småningom, kroppsligt.
När jag målar så blir det ofta figurativt. Vad som är väldigt intressant med det här med figurativt kontra abstrakt, är att folk i allmänhet tror att det lättaste av dem är att måla abstrakt. Har man inte ett flertal tillfällen hört hur någon i sällskapet innan lutat sig fram över den abstrakta målningen på utställningen och sagt " Herregud, de där sträcken och fläckarna kan ju min fyraåriga dotter måla", eller " Men tar dom betalt för det här skiten, och flera miljoner!! Det är ju förfärligt!". Ja, människan i allmänhet, har en speciell förkärlek för det figurativa målandet. Det ska synas vad det är, det ska vara likt, och om det är så likt att det ser ut som ett foto, ja då är det RIKTIGT bra konst! Till saken hör att det är det abstrakta måleriet som är det mest svåra att måla. Jag gick på en utställning här i Örebro, ett vernissage, med abstrakt konst, (James Bates för dom som vill kolla honom, han är rysligt bra) och fick en kick! Shit vad bra!!! Jag vill också måla abstrakt! Varför ska jag måla katter och skor, fy vad tråkigt! Det vet väl alla hur dom ser ut! Nej, nu vill jag måla abstrakt. Hem traskade jag och började greja med min färg och mina dukar. Men nej.... Nej nej... Det är så svårt! För om du målar ett äpple, så vet du och din hjärna direkt, så här ser ett äpple ut. Kanske har du till och med ett äpple hemma som du ställer upp och målar av. Men om du vill måla äpplets betydelse, känslan av att hålla ett äpple eller hur det smakar. Få fram känslan av äpplets färg och form. Helt plötsligt blir det svårt. Hela tiden vill jag i mina mönster och former av färg, lägga in något figurativt. Jag är så himla figurativ att det stör mig! Nej, det svåraste som finns är att måla en fantastisk och proffsig abstrakt målning. Mycket mycket svårt.
En av mina favorit konstnärer som målade abstrakt (fast det tyckte han inte själv att han gjorde) hette Mark Rothko. Det är han som har gjort målningarna på bilderna ni ser i detta blogginlägg. De är så fantastiska. Man ser i den figurativa bilden ett kyssande par. Den är på gränsen till på väg att bli abstrakt. Det är så mycket fart och passion i den tycker jag. Lika mycket passion finner jag i den abstrakta bilden med de eldiga färgade partierna. De är mycket intensiva. Och nu ska ni inte tro att eran lillasyster på fyra år lätt kunde måla den här målningen. Nej, för har man bestämt innan vad man vill få fram så är naturligtvis de här partierna mycket medvetet lagda både i färgval och form. Hur linjerna mellan formerna får ta plats...
Okej jag börjar flumma iväg i min konstvärd nu känner jag. Men vad jag vill få fram är att jag finner den abstrakta konsten fantastisk och fascinerande. Den är fri och möjlig för egna tolkningar när man beskådar den. Den killar folk i magen på alla vis, vare sig du blir glad eller upprörd när du ser den. Om du tittar på en tavla på ett äpple som är fotografiskt likt, tänker du: jaha bra gjort, skulle jag aldrig kunna gjort själv, det liknar verkligen ett äpple! Sen går du vidare och har ingen speciell känsla.
Att kunna måla abstrakt och framkalla dessa känslor hos andra, ja det är sååå jääääkla svårt!!! Prova själv. Om det inte går, fråga din lillasyster på fyra år om hon kan hjälpa dig! ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar