Under hösten har jag bara råkat bekanta mig med två sajter på nätet som chockat mig ganska hårt. De har satt spår i mig som inte är angenäma. Sajterna är Flashback och Politiskt Inkorrekt. Jag hade aldrig tidigare hört talas om dem men jag råkade bara halka in på dem av en slump. Det var inte roliga detaljer jag fick se. Det var diskussioner mellan olika människor som hade en mycket hård och okänslig ton. Det var bilder som saknade censur på alla sätt. Även så avslöjas människor innan de ens har dömts av samhällets lagliga instanser, och det har visat sig att dessa sajter har dömt felaktigt. Alltså hängt ut folk som är helt oskyldiga. Min bild av sajter blev att vi människor har blivit okänsliga, empatilösa mobbare. Men vilka är det som hänger på de här sajterna? Mina elever, som är min direkta kontakt med det som är aktuellt och som ungdomarna sysslar med, har aldrig gett mig några tecken på att de använder sig av dessa sajter. Men kanske är det så att man inte talar om när man hänger på Flashback eller Polistiskt Inkorrekt? Min uppfattning om sajterna är suddiga. Ingen har riktigt kunnat ge mig tillräcklig information om vem som tillåter sådana gränslösa sajter att leva vidare.
Det är tråkigt tycker jag, när människor ger tecken till varandra, att det är rätt att inte bry sig om varann, att vi får säga vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Jag vet att de som försvarar sajterna menar att det är människor som känner utanförskap som möts på de här platserna. Men kanske det har en negativ påverkan av varandra? Det kanske inte är jättepeppande att snacka med ett gäng deprimerade personer om man själv är under isen? Då kan man kanske mera behöva lite positiva energier istället?
Ibland kan jag tycka att människan idag inte vet dennes uppgift i världen. Jag tycker att våran uppgift som människa är att vara en god medmänniska som ger kärlek och omtanke. Oftast får man också det tillbaka. I en sån värld finns inte angivarsajter och mobbingchatter, eller självmord live med ivriga påhejande människor. Horribelt. Vi behöver lyfta blicken och se oss omkring, så skulle vi se att vi inte är så ensamma och utanför, utan att det faktiskt finns folk som är precis som oss, för alla som skriver på de där sajterna FINNS ju i verkligheten!! Eller hur? Våga se och möta dom i verkligheten istället för att gömma sig bakom en datorskärm. Våga BEMÖTA dom och ge dom din tid och lyssna. Kanske lyssnar dom tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar