Things that couldn't bother me much

Det finns sånt som inte bekymrar mig särskilt mycket. Därför kommer detta bara att nämnas på det här viset, i en lista över sånt som inte bekymrar mig särskilt mycket, i min blogg. Om jag skriver om dessa ämnen igen så är det förmodligen bara för att jag bekymrar mig över att andra bekymrar sig så förfärligt onödigt mycket över det. (enligt min åsikt alltså) Varför skulle det har nån betydelse? Varför skulle jag lägga min panna i djupa veck för det här egentligen? 1. Att dela in folk enligt ras - i grund och botten är vi alla människor födda med olika förutsättningar 2. Att dela in folk enligt sexualitet - är inte intresserad av vad folk gör i sängen så länge det inte skadar 3. Ska Jennifer Aniston nånsin få barn?- låt kvinnan vara ifred! 4. Sätta genus på färger - alla färger är fina och passar olika bra på olika människor 5. Big Brother - onormalt ointressant program på alla sätt. Orkar inte engagera mig i sån smörja. 6. Manligt och kvinnligt - vad ÄR det egentligen? Jag är skeptisk. 7. Klockan på höger eller vänster arm - är väl en smaksak? 8. Gaffeln i höger eller vänster hand - är väl vad som känns bäst för att få in födan i munnen? 9. Singel eller ej, barn eller ej - finns ibland förklaringar till det, ibland inte. I vår fria västvärld har man rätt att välja singellivet, men ibland är det inte självvalt och då är det också känsligt. Så låt det vara en privatsak för folk och inte något att lägga sig i eller ställa krav på. Detsamma gäller barnlösa människor. 10. Klädstil - Det är häftigt med mångfald. Låt alla blomma ut i sin egen stil även om det betyder att man har en kratta på huvudet! Vad trist om alla såg likadana ut. Ja det var listan det över saker som jag inte vill fundera särskilt mycket mer över än så. Den är inte uppräkna i ordning. Alla tio är lika ointressanta i min värld. Rosa Katten

Kvinnlig intuition - eller spela rysk roulette

Genom åren tycker jag att jag har ansett mig ha en mycket god intuition. Jag tycker att jag har haft känslan av saker och ting och att jag är väldigt bra på att läsa mellan raderna och känna stämningar. Kanske det delvis är sant, men det där med kvinnor och intuition...ja, jag vet inte... Min sambo har på senare tid öppna mina ögon på ett helt annat sätt än vad jag tidigare har varit med om. Och jag tror honom. Han säger att jag ofta "övertolkar" och då har jag kanske blivit lite sur och tyckt att han bara inte förstått vilken god intuition jag har, för kvinnor har ju det! En del mer - andra kanske mindre! Kanske är det väldigt kvinnligt att tänka just så, men det är ju något man har blivit itutad att det existerar och det händelsevis råkar vara det ena könet som är bäst på det. Jag som inte brukar gilla såna genus-skillnader. Men av nån anledning har jag fastnat vid just den förmåga som jag själv tycker att jag besitter och använder väl. Nu tvivlar jag. Eller kanske jag kan säga att mera känns som en onödig funktion. Min sambo lägger inte in någonting i vad andra säger. Inga tonlägen, inga speciella undermeningar eller intuitiva meddelanden. Det är lätt att göra det ändå i detta sms- och chat-samhälle. Man får ett meddelande i form av en textmassa som egentligen inte säger någonting! Man vill ju gärna höra tonen när någon säger något för att veta vilket humör människan är på, och ÄNDÅ så går det ju inte att säga till 100% vad den människan menar egentligen. Man får ju faktiskt ta den på dennes ord, för det är det enda man kan göra. Så gör min sambo. När jag kommer och frågar honom vad han tror att någon menade med det här, så svarar han att han inte vet och att personen antagligen menade det den sa, ord för ord. "Tolka inte in något" säger min sambo. Och jag fattar, mer och mer nu. Det GÅR ju inte. Man måste tro på folks ord och förutsätta att de ärligen menade vad de sa. Annars får de skylla sig själva helt enkelt om de inte kan tala i klarspråk. Kontentan är att jag nog faktiskt börjar tappa tron på det här med kvinnor och intuition och att jag inte ska fortsätta med mina tolkningar eller läsande av undermeningar. Kanske handlar det mer om att kvinnor ofta talar i gåtor och därför inte säger rakt ut vad de vill. Kanske är det där med raka spåret och att lyssna direkt på vad folk säger lite manligt sätt? Nej, jag tror inte att jag besitter nån slags unik kvinnlig intuition faktiskt. Jag tror att jag gör bäst i att ta det folk säger ordagrant för vad det är och inte försöker "läsa mellan raderna". Kvinnlig intuition är bara en myt.

132 män - 24 kvinnor

Här om dagen hörde jag min stora idol Leif GW Persson säga att vi just nu har 156 livstidsdömda i våra Svenska fängelser. Av dom är 24 stycken kvinnor. Mina tankar började snurra och genast kom jag in på de människor som säger att "det sitter baaara invandrare i våra fängelser" eller "invandrare är kriminella, kasta ut dom". Jag är inte så förtjust i att dela upp människor i kategorier. Inte ofta intresserar det mig om en människa är invandrare, kvinna, ung, homosexuell eller kristen. Alla är ju i grund och botten människor och det är väl bara en slump vilket öde man möter eller var man föds och av vem och vad man blir? Visst, vissa saker kan man själv påverka men om jag vore blind skulle det genast bli mycket svårare att "se" vilken/vilka kategorier människor tillhör. Då skulle jag vara tvungen att lista ut det på andra vis. Vad har det här med livstidsdömda människor i svenska fängelser att göra då? Jo, vad jag undrar är varför det är så intressant om det sitter så kallade invandrare eller svenskar i fängelset (vad nu en invandrare eller svensk är per definition?)? Hur kan det komma sig att det inte är lika intressant att undersöka, reagera och kommentera högljutt varför det är sådan maximal skillnad mellan hur många män respektive kvinnor som sitter i fängelset, livstidsdömda? Det värsta straffet man kan få i Sverige. Varför reagerar man inte starkare på det faktum att män är mer kriminella än kvinnor? Det måste ju vara ett stort samhällsproblem för oss som kostar mycket pengar. Jag är inte mansfientlig, jag vill bara belysa att det finns fler infallsvinklar och att man ibland kanske fokuserar på sånt som sägs i media eller av andra som vill styra våran vetskap. Tänk på det. Var kritisk. Reagera. KVINNLIG FÅNGE - INTE LIKA VANLIGT

Högkostnads-skydda hormoner!

-Dom går inte under högkostnadsskyddet längre. Alla kostar 300:-. JAHA? Där står jag lite förbryllad. -Nej men då köper jag dom när lönen har kommit. Det handlar om P-piller. Jag skulle köpa andra mediciner också och så tänkte jag att P-pillrena jag har är snart slut så då kan jag passa på när jag är på apoteket och köpa med hem en ask igen. Vara lite praktisk liksom. När jag går därifrån med en liten påse Psylliumfrön, en fet ask Alvedon och en ännu fetare ask Diklofenak mot mina jobbiga knän, blir jag lite irriterad. Inte på apotekstanten - hon informerade ju bara - men åt att P-piller inte går under högkostnadsskydd! När jag var 11-12 år fick jag mens. Först fattade jag inte riktigt vad det var. Tänkte att jag bara var smutsig eller något sånt. Men sen fattade jag och berättade glatt för mamma för nu tyckte jag att jag hade fått allt som en kvinna väntar på att få så det kändes bra. Men vad jag inte visste var att mina hormoner skulle busa runt ordentligt med mig. Så snart mensen kom igång fick jag fruktansvärda smärtor, kramper. De tre första dagarna på mensen var hemsk och fylld av smärta. Sedan blödde jag kopiösa mängder. På den tiden fanns inte de lövtunna superabsorberande bindorna utan jag fick använda supertjocka madrassliknande bindor från apoteket som kändes som man hade en toarulle mellan benen. Det kändes som om alla kunde se lång väg att jag hade den på mig. Det var hopplöst att vara med på jympan i skolan i högstadiet för jag blödde så mycket så jag skulle ha behövt gått och byta flera gånger under lektionen. Och inte för att tala om hur jag skulle skämmas att stå i duschen med röda strilar rinnande ned för benen. Det är inte kul! Hormoner kan vara förfärligt besvärliga. Vi kvinnor har olika hormoner men killar har bara en typ. Kanske kan förklara varför vissa av oss är så besvärliga vissa dagar för att vi har hormonstormar. Den här tiden i högstadiet (tonår!!!) var hemskt besvärlig. Jag hade ont och var ledsen och deppig varje månad.Värktabletter och tens-apparat (ström genom kroppen) katter och vetekuddar...bullshit! Funkar inte! En barnmorska sa till och med till mig att jag kunde vara lugn för när jag får barn går det här över. Jag är 36 år nu och har fortfarande inte fått barn. Varför måste jag skaffa barn för att få hjälp att bli av med mina menstruella bekymmer?? Så dumt. Dessutom har jag hört att det inte alls hjälper alla att få barn. Jag var tvungen att vara hemma vissa dagar varje månad när jag låg dubbelvikt i sängen och jämrade mig. Jag minns att jag kunde gå upp tidigt på morgonen och göra mig iordning. Nya kläder, fixa hår och smink framför 80-tals-spegelväggen och så plötsligt kom en hemsk svett svallning. Allt fix förstört och man kände sig som en äcklig svett-loppa. Vad jag vill komma fram till är att min mamma till slut gick med på att barnmorskan skrev ut P-piller till mig som femtonåring. Det var inte för att jag skulle ha sex eller hade en pojkvän utan för att jag över huvud taget skulle kunna gå till skolan utan att blöda och ha galet ont och känna mig smutsig och bli deppig. Jag har alltså ätit P-piller i 20 år utan upphåll av medicinska skäl. Jag provade en månad för två år sen för att se vad som skulle hända. Kroppen förändras ju så klart ju äldre man blir, hormonomsättning etc. MEN NEJ! Samma smärta började smyga sig på. Samma ångest kom krypande. Blodsmak i munnen. Så varför går inte P-piller under högkostnadskyddet? För mig är och har det alltid varit en medicin.

Afrikansk stjärt

Jag släpade precis hem en säck med kattströ. Den är tung så jag slängde upp den över axeln och nacken och släpade den från bilen till mitt hem. När jag gick där tänkte jag på att det inte kändes lika tungt att bära på det viset och att dom är rätt duktiga på att bära i Afrika när dom bär på huvudet och så vidare...ja ni vet hur man kan plötsligt börja associera iväg långt långt...Det gör i alla fall jag. Och när jag går och associerar med Afrika kommer jag på den galna situationen i gynstolen hos barnmorskan. Jag skulle ta cellprov som vanligt som man får göra lite då och då. Att sitta i en gynstol är kanske inte den mest trevligaste situationen. Jag är inte direkt förtjust. En ganska utsatt situation. När jag ligger där med benen spretande allvärldens väg och lilla Europa är helt tillgänglig börjar min barnmorska svamla. "Ojoj vad stark du är! Slappna aaaaav...!!" Ja, nu är det ju inte så lätt att slappna av i en spänd situation. Men hon fortsätter: "Så stark du är! Hur kan du ha blivit så stark?!" Ja vad svarar man på det egntligen?? Starka muskler i slidöppningen...hmm...ja jag dansar rätt mycket kanske är det därför säger jag lite dumt. "Jaa och vilka breda fina barnarfödarhöfter du har! Och en bred härlig stjärt!" Det är i det här läget jag vill släppa en fis på barnmorskan! Vad är det hon sitter och säger när hon gröpar i mitt inre heligaste?? Barnafödarhöfter?? Hur många barn har jag fått egentligen?? NOLL. Och härlig bred stjärt! Jo jag tackar jag. Jag säger att en bred stjärt är ju knappast idealet i vårat land. "Nej nej men man ska jag ha lite rumpa! Tänk i Afrika bara, åk dit då ligger du i lä" säger kärringen. Nu har läget ändrats från en oskyldig fis till att jag vill hoppa upp ur stolen och skrika TIME OUT FÖR I H-------E!! Jisses! Hur utsatt ska man få bli?? Kränkt. Vad var hennes tanke med detta? Sitta och berömma mitt blottade underliv i denna position?
Ja allt det här kom tillbaka till mig bara för att jag bar på en påse kattströ idag. Ett minne som man kan skratta åt, men som sitter en bit in i mitt minne. Jag har inte råkat ut för den barnmorskan igen. Jag antar att ni kan gissa att jag bytte barnmorska. Men hade jag bott i Afrika hade kanske barnmorskans kommentarer känts som komplimanger?? Då hade jag kanske varit glad över breda höfter, bred stjärt, och att jag fortfarande hade starka slidmuskler efter mina tio barn som jag fött ute i bushen... Eller?? Puh.

Så du har tvåtusen i brallan?

Har tidigare inte brytt mig direkt mycket om lönestatistik mer än att se till att jag åtminstone ligger på medianen för lagom. Nu råkade jag få se mediansiffrorna för både män och kvinnor i min åldersgrupp, och såg att det skilde 2000:- i månaden rakt över. Naturligtvis så att männen ligger tvåtusen högre än kvinnorna. Men varför? Och varför säger jag naturligtvis? Jag fastnade helt i det. Varför hamnade jag på den lägre lönenivån bara för att jag inte har en penis mellan benen? Är det så krasst? Jag började försöka hitta logiska förklaringar:
Kanske är det så att....
...man som tjej har mens-avdrag. Jag menar man är ju tjurig minst en vecka i månaden....eller?
...kvinnor jobbar mindre än män? De är nog latare och mindre omhändertagande...eller..?
....kvinnor är sämre på att förhandla sig till lön? Det kan ju vara ett socialt experiment att sätta tvåtusen mindre i lön på kvinnorna för att hjälpa dom att förhandla bättre? Vi får ju skylla oss själva om vi inte förhandlar våra egna löner...eller?
...kvinnor är mer ekonomiska och inte behöver så mycket lön...vi klarar oss ändå..eller?
Faktum är att jag tycker alla dom här förslagen till varför vi kvinnor tjänar mindre än män är mycket dumma - lika dumma som det faktum att vi faktiskt har lägre lön. Jag kan inte finna en enda anledning till löneskillnaderna som finns mellan kvinnor och män. Två av mina elever och jag diskuterade om detta idag och vi funderade om man INTE skulle ha lönesamtal utan lämna in ett kort till arbetsgivaren med endast allt ansvar och de uppgifter man utför på sitt jobb. Så kunde arbetsgivaren sätta lön efter kortets information. För är det inte så det SKA vara?
Fantastiskt att en snopp är värd 2000 spänn! Uj Uj. Ni killar ska alltid ha så dyra leksaker.

Håll nåns hand IRL

Under hösten har jag bara råkat bekanta mig med två sajter på nätet som chockat mig ganska hårt. De har satt spår i mig som inte är angenäma. Sajterna är Flashback och Politiskt Inkorrekt. Jag hade aldrig tidigare hört talas om dem men jag råkade bara halka in på dem av en slump. Det var inte roliga detaljer jag fick se. Det var diskussioner mellan olika människor som hade en mycket hård och okänslig ton. Det var bilder som saknade censur på alla sätt. Även så avslöjas människor innan de ens har dömts av samhällets lagliga instanser, och det har visat sig att dessa sajter har dömt felaktigt. Alltså hängt ut folk som är helt oskyldiga. Min bild av sajter blev att vi människor har blivit okänsliga, empatilösa mobbare. Men vilka är det som hänger på de här sajterna? Mina elever, som är min direkta kontakt med det som är aktuellt och som ungdomarna sysslar med, har aldrig gett mig några tecken på att de använder sig av dessa sajter. Men kanske är det så att man inte talar om när man hänger på Flashback eller Polistiskt Inkorrekt? Min uppfattning om sajterna är suddiga. Ingen har riktigt kunnat ge mig tillräcklig information om vem som tillåter sådana gränslösa sajter att leva vidare.
Det är tråkigt tycker jag, när människor ger tecken till varandra, att det är rätt att inte bry sig om varann, att vi får säga vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Jag vet att de som försvarar sajterna menar att det är människor som känner utanförskap som möts på de här platserna. Men kanske det har en negativ påverkan av varandra? Det kanske inte är jättepeppande att snacka med ett gäng deprimerade personer om man själv är under isen? Då kan man kanske mera behöva lite positiva energier istället?
Ibland kan jag tycka att människan idag inte vet dennes uppgift i världen. Jag tycker att våran uppgift som människa är att vara en god medmänniska som ger kärlek och omtanke. Oftast får man också det tillbaka. I en sån värld finns inte angivarsajter och mobbingchatter, eller självmord live med ivriga påhejande människor. Horribelt. Vi behöver lyfta blicken och se oss omkring, så skulle vi se att vi inte är så ensamma och utanför, utan att det faktiskt finns folk som är precis som oss, för alla som skriver på de där sajterna FINNS ju i verkligheten!! Eller hur? Våga se och möta dom i verkligheten istället för att gömma sig bakom en datorskärm. Våga BEMÖTA dom och ge dom din tid och lyssna. Kanske lyssnar dom tillbaka.